Kategoriarkiv: Ett livsöde

Förklaring…

Det kanske verkar lite vimsigt att läsa  det  här med Ett Livsöde och mina ”Gamla brev ”. Ska därför försöka förklara.

Jag har sammanlagt lagt in 22 brev .  Jag började  naturligt med brev nr 1.  Har därefter numrerat alla t,o.m. 22.  Vad jag inte tänkte på var att sista brevet nr.22 kom först, nr 1 sist.  Har fått hjälp att lägga dom tillrätta , för att det så småningom ska gå att läsa breven i rätt ordning.

Annagreta

En bunt gamla gulnande brev

Sitter med en bunt gamla gulnande brev på bordet framför mig. Det är mina föräldrar Ada och Johan Eriksson som skrivit breven till varandra, under en tid när sjukdom, olyckor och  fattigdom kom in i deras liv.

Händelsen inträffar i min hemby Bysjö, en liten skogsby i Ångermanland. Året är 1946. Vi har för två år sedan flyttat in i en nybyggd stuga på torpet. Den gamla stugan som stod där tidigare, slog blixten ner i en varm sommardag  1938. En eldsvåda jämnade allt med marken, ingenting gick att rädda.

Jaq tänker inte berätta så mycket om kringliggande händelser, mer än att i slutet av 1800 talet till början av 1900 bestod min fars familj av 7 personer. Äldsta döttrarna  Jenny 20 år och Agnes 18 år dog i TBC, då kallad Lungsot år 1912. Året innan 1911 hade far i huset Pelle, dött i samma sjukdom.  Mor Karin stod nu ensam med tre barn. Varav dotter Augusta var äldst. Hon skulle heller inte få leva. År 1918 avled hon i Spanskan. Sönerna Albert och Johan 11 och 9 år fick nu bli Mors stora stöd.

Åren gick vidare i den lilla torpstugan. men åter slog sjukdomen till. Även Albert drabbades av den förhatliga sjukdomen TBC, som tagit så många av familjens liv. Han dog 1941 på Utanede  sjukhem endast 43 år gammal. Nu fanns endast min far Johan och farmor Karin kvar av den tidigare så stora familjen. Johan var som sin far Pelle en stor naturmänniska. Älskade skog, jakt och fiske. Men utan kärlek kan ingen leva. År 1929 kom han hem med sin brud Ada. Började renoveringen av torpstugan, som stod klar till första sonens födelse1930. Där även farmor Karin fick sin fristad.

Men åter till år 1946. Pappa Johan har inte mått bra denna vinter Känt sig trött och svag efter en svår förkylning, med en envis hosta. Tanken på övriga syskons öde är svår att förtränga. Vilar det en förbannelse över familjen? Så en dag  händer det, efter ett hostanfall kommer en blodstörtning.

Breven får nu själva berätta fortsättningen.

Ovissheten…

En ny vecka av ovisshet. Att ingenting få veta är nog det värsta. Bara gå där och vänta på brev. Det är Mors postvecka. Hon har ingen cykel, hon får gå  till fots den 5 km. långa vägen till Östansjö. Tre gånger i veckan bär hon  postväskan med avgående post, för att passa postbilen och hämta nya väskor. I dag har hon ett brev med till far i väskan. Kanske har hon också ett brev från honom i väskan hem. Vägen hem känns lättare, hon raskar på stegen, samtidigt som oron kniper i bröstet.

Brev 3.    Österåsen den 5 april 1946.                                Kära Mamma

Jag vill skriva några rader så ni ser att jag lever. Jag mår bra. Men hemma är nog bäst.  Jag har full dag här och äter i matsalen. Ute får jag gå ibland om jag vill. jag var på undersökning igår hos underläkaren. Han sa det hördes lite på högra lungan. Jag vet inte än om jag får gas eller inte. Har jag inte fått gas före påsk, kanske jag får permis och fara hem. De lär få permis och fara hem. Men då har jag ju inga pengar, å kanske vägen är ofarbar Östansjö – Bysjön. Det kan hända  mycket innan påsk, vi vet ingenting. Hoppas ni mår bra. Ni  har väl ingen mat ? Jag mår bra. I dag ska jag till Dr. Dalstedt på undersökning.

Kära hälsningar till er alla hemma. av Johan, pappa

 

 

Beslutet…

kuvert 002Det har nu gått en vecka sedan min far tog sin väska och vandrade iväg bort mot ovisshet.  En ovisshet och en bild av hur han försvinner bortom  kurvan av vägen, har stannat kvar hos mor. Nu har hon ensam ansvaret över hur det ska gå här hemma. Nu måste hon vara stark. Står kvar en stund vid fönstret, torkar bort tårarna med förklädessnibben. Tar ett djupt andetag, Bestämmer sig, jag ska visa att jag klarar av det här.

I ett kort brev har far berättat hur resan gick.  Mor har också skickat ett svar.  Efter en vecka så kommer ett brev igen, Hans begäran om att få bli förflyttad till Österåsen har fått ett positivt svar.

Brev nr 2.     onsdag.                                                   Hej !

Jag är nu på Sundsvalls central och går å väntar på tåget Ånge- Östersund. Jag har väntat en timme, å än får jag vänta i två timmar, det avgår 12,30.  Ja här är trafik, tågen rullar jämt fram och åter. Jag glömde tacka för breven från Mamma – Hans och Jan-Ola

Ja det är ett elände, dä ä nätt och jämt jag klarar mig med resan upp till Österåsen. Den kostar 17,50. Så måste jag väl ta bil till sanatoriet, men jag har 9 kr än , så jag får väl hoppas att det räcker.

Ja hej för den här gången, många kära hälsningar till er alla,         av pappa

Lungsoten…

Ett läkarbesök bekräftar farhågorna. Lungsoten har än en gång slagit till. Far blir remitterad till Sundsvalls sanatorium för vård. Nu följer en tid av väntan och oro. Hans önskan var att få komma till Österårens sanatorium, som ligger närmare, det  skulle vara lättare att ta sig dit. År 1946 fans ingen farbar väg till Bysjön. Ej heller var telefon var mans egendom. Post gång var tredje dag. Sjukersättnig och sjuktaxi fanns heller inte. att tillgå.  Men väskan stod packad och klar i väntan resdag.

När den dagen kom, var det att ta väskan och traska iväg de 5 km till Östansjö och åka med postbilen till Junsele. Därifrån ta bussen till Tågsjöberg, för att åka rälsbuss till Långsele och tåg därifrån till Sundsvall. En droska förde honom den sista biten fram till Sanatoriet.

Brev nr 1.

Sundsvalls sanatorium 4 avd.                            den 29/3 1946                                                            Kära Ada och alla hemma

Ja nu är jag på sanatoriet. Här syns det nog bra. jag kom på bra sal. Vi är 10 st. på salen, nästan friska varandra en. Även jag mår otroligt bra. Resan  var nog arbetsam, men jag klarade den fint , ingen feber. Men nog är det lite krångligt att ta sig hit för en som aldrig rest förut. Nån undersökning har jag ej genomgått, endast sänka, blodprov och undersökning av uppkastning. Jag mår som sagt bra, hoppas att Ni gör det också. Nu har det väl regnat hemma. Då du skriver tala om hur ni mår och hur proven visa.

Kära hälsningar      Johan                 4de avd. sanatoriet      Sundsvall

Epilog …

Far fick resdag den14 sept 1946. men med regelbundna resor tillbaka till Österåsen för påfyllning av gas.  I början2 ggr. månaden. En ny medicin hade forskats fram av en dansk läkare vid namn Jörgen Lehman 1898 –1989. Medicinen gick under namnet PAS , Paraaminosalisylsyra. Medicinen började provas på patienter med lungsot år 1946. Far var en av dessa patienter, som hade turen att få testa  PAS, med ett gott resultat. Den 7 juli 1950 fick han sluta med resorna till Österåsen för att ”ta gas”.      Far dog 1994 -92 år gammal.

Med stöd av breven, mors anteckningar och mina minnen, har jag försökt återge hur ett livsöde kan drabba en ung fam.  för resten av livet.

Holafors i maj 2014.                       Annagreta Eriksson Häggkvist.

Sista brevet …

Far är rådvill över hur han ska göra. Ska han våga begära resdag. År han så pigg att han kan vara hemma nu och resa in bara för att ta gas …

Brev nr :22.                           9 sept       1946

Min lilla älskade gubbe.

Tack för ditt brev, ser att du inte fick 14 dagar på gasen. Du undrar vad du ska göra, om du ska begära resdag ? ja tror du inte det, du känner väl vad som är bäst.  Tycker du att du mår bättre hemma, men känns du kunna vara över en fyllning till, så nog torde det gå. För inte för att jag lider, nu blir det ju bärplockning, så nu borde det gå bättre, och så kommer ju barna hem. kommer du till lörda, så kan ju inte jag fara ner, men kanske om 10 dagar till, då kanske jag kan komma. Då har väl Adolf fått igen bilen, men du ska göra som du känner  är bäst.  Jag blir väl borta i skogen nu ett tag så då måste du vara ensam hemma, men nog skulle det vara roligt om du hade kaffepannan varm då jag kom hem. Nu till veckan har jag posten, så då måste jag till Östansjö 3 dagar.  Jag började plocka bär om torsdag. Har plockat 55 kg. så bara det blir en krona så, de betalar 65 öre nu säger dom.

Ja igår for de ju på älgjakt , hoppas de blir utan, men de har ett fint väder.  Ja inte har vi hört någon som vill köpa minken, vi torde nog få vänta. Jag är så rådlös för dessa djur.  Jag undrar hur du mår just nu, och vad du tänker på. Förra söndan var du hemma, och jag tycker det känns som en månad sen du for. Undrar om du får sova nånting?   Ja nog är det roligt att vara i lag, minns du på botten? Men vill du vara ut tiden, jag menar tills de ger dig resdag, så nog får du,  det  blir  väl  inte så länge.    I morrn ska jag plocka 20 kilo, det finns så mycke  bär på Klimbärsmyra.  Men jag går och tänker på allt möjligt. jag var rent rädd att öppna ditt brev, jag hade inbillat mig att du blivit sämre, så jag blev så glad att ingenting hade hänt.      Hans har gått i skogen idag, men ingenting fått. I kväll kom Axel Danielsson från Gärdselet hit. Det har ingen varit hit sen tisdag, och tills i gårkväll, då var Sverres hit. Men idag har det varit hit några stycken, Signe V m.fl.  jag trodde jag skulle kunna skicka dig en 10.a, men det går inte, jag är för dålig att hantera pengar.

Kära hälsningar från din kära Ada.

Ev. resdag …

När vi kom hem från skolan, satt Far på skolhemmet och väntade på oss. Han hade varit hem på några dagars permis.  Nu fick vi följa med på byn, gå på konditori och få saft och bulle. Det kändes konstigt , Far var finklädd och på väg till Österåsen igen. Jag frågade, när får du komma hem på riktigt? Det blir nog snart ,svarade han . Ja då blir nog Mor glad, vi får också åka hem snart på bär – pär och skurlov.

Brev nr : 21 .               österåsen  den 8/9  46.

Min lilla snälla Ada !

Jag ska skriva några rader så du får höra hur det låter. Ja inge vatten hade jag, Jag frågade om det blev 14 dagar nu ?     Erikson vill fara hem nu snart , sa han      Jaa sa jag. Vänta  få se sa han, ni har nyss varit hem, ja ni får 10 dar medan ni är här, sa han.  Så var jag på undersökning hos underläkaren, å han sa att allt var bra.  Jag får väl snart åka hem, sa jag ? ja fram i den här månaden sa han .    Nu går jag och tänker på, om jag ska gå in till P:H. och begära resdag, så resdagen är klar när jag får nästa fyllning. Hur tror du ? jag är ju rädd att du har det för långsamt å svårt så du blir sjuk. Du äter väl ingenting å kanske går och fryser i bärskog.

Jag var i sällskap med Elvy, hon reste ner nu. Annagreta och Jan-Ola mötte jag också. Jag tyckte Jan-Ola syntes inge vidare frisk, fast han sa  att han var kry. Signe ljög att dom hade vaccinerat sig, dom hade aldrig varit dit heller. Jag mötte  Tant Judith så jag sa ifrån att dom fick absolut inte vaccinera sig, nu då de har öppna sår på benen. Å det höll hon med på att det kunde ju bli farligt.   Ja nu har jag just inge mer att  skriva om, så jag slutar.     Hoppas så innerligt att du får vara frisk min egen snälla Ada.

De käraste hälsningar från din gubbe.

Säg till Hans att han klär sig.  Jag mötte honom på byn, han hade ju bara skjortan. Säg att han tar på sig blus eller tröja , när han går ärenden på byn.

 

Bekymmer —

Jag tänker ofta på Mor och undrar hur hon har det. Om hon är ledsen nu när hon är ensam. Vem metar fisk till minken,  och hjälper till hemma,nu när vi är här på skolhemmet ?   Hoppas Far snart får åka hem.

Brev nr :20             Söndagkväll                                 kl. 9.

Snälla gubben min !

Tack för brevet ! Jag ska skriva nå rader och skicka med Hans i morron.     Ja igår hade vi främmande,  storgöbba i Krånge var hit. Det var Sven Edin, Norlen, och Moström, och nu  ska vi få målat och färdigt. De skulle fråga Gustaf Gustafsson, så kanske det blir han, annars blir det väl någon annan. De var hövliga och hördes gå så bra allting. Kaminer skulle köpas, och riktigt skulle det bli.

Ja om du finge komma hem, det skulle då bli roligt, hoppas du får 14 dagar på gasen. jag hoppas inte behöva vara ensam så länge. Nu väntar jag dig för farligt, om denna vecka vore slut    Har du pengar så du tar dig hem ?  Du förstår jag är alldeles black, annars skulle jag ha skickat dig en slant.

Jag har ingenting hört från mormor, hoppas hon är bättre. Det var besvärligt att hon blev sjuk och inte kan jag fara dit och hjälpa henne heller.   Får jag låna en cykel , tänker jag fara fram en dag den här veckan.   Jag känner mig kry bara orolig  och så längtar jag efter dig, min lilla snälla gubbe.  Tänk när du kommer hem, va roligt.  Det blev så tomt efter barna.  Kommer du ihåg att Jan-Ola fyller 7 år på lördag. Då måste du skicka honom ett kort.  Jag tror jag måste  köpa ett munspel, om det finns, och skicka dit.

Ja Hans tänker åka  halv 7 i morronbitti, så i morronkväll ska det vara tomt  och underligt .  Det är första natten som jag är ensam, sen jag kom till Bysjön.   Hu va ruskigt, men det blir väl inte så länge. Jag ska väl inte vara sämre än de andra heller.    God natt hoppas du får sova.

Hälsningar från din Ada.

Resdag …

Nu är Far otålig, att få resdag betyder att få åka hem. Bli utskriven, men med jämna mellanrum  åka tillbaka på Österåsen för att få gas. Han förstår att Mor går därhemma och längtar efter honom, att få dela både bekymmer och glädje med…

Brev nr .19.                                                   19  Aug.      – 46

Min ömt älskade Ada !

Hjärtligt tack för ditt brev!  ja nu är du väl ensam, men vi ska hoppas på det bästa. Till lördag  kommer jag nog tänker jag. Om inget annat oförutsett inträffar, men det kan jag väl inte tro. Du är väl frisk ?  Men att mormor blev sjuk, hoppas att  det var lindrigt, då kan hon komma opp igen. jag har inte skrivit till henne än, men jag ska skriva några rader. Det är så svårt att få vara ifred å samla sig, så det går nästan inte att skriva.  jag mår i alla fall bra, får höra till lörda om han ökar  eller förlänger tiden på gas. Tror du inte jag får resdag då ?     Jag är rädd att du tar för stor skada av att vara ensam. Du äter väl ingenting och missköter dig. Men försök å ät å vila nu, å förkyl dig inte. Posten går snart så jag slutar.

De käraste hälsningar, av din Johan.