månadsarkiv: mars 2014

Ingen behandling …

Nu böjar far bli otålig när ingenting händer. Samtidigt som han oroar sig för hur det går för dom där hemma.  Medan mor förtränger tankarna, genom att sysselsätta sig så gott det går.Värst är det att få pengar att räcka till. Nog klarar hon sig, men vill ju så gärna skicka pengar till far.   Vill också kunna köpa frimärken, så hon får skriva och skicka brev. Kanske få pengar över för att kunna få åka  och hälsa på och själv se hur han mår.  Det har varit långt mellan breven.  Pengar  behövs  också till mat och till lån på nystugan.

 

Brev nr 5       Österåsen     onsdag den 10.     1946

Kära Ada !

Tack för alla brev. jag ska skriva igen. Jag ser att ni mår bra. Hoppas att det är säkert? Om ni har det ni äter, så ät mycket ! Och akta er för att frysa.  För tänk om någon av er också skulle bli sjuk, va hemskt. Var försiktig, detta är mitt rena allvarsord !        Du Hans gräv inte i isvatten, gå  inte blöt om fötterna . Jag riktar maningen till Hans som är ung, och kanske går i mina dumma spår, jag menar leker med isfiske  o.s.v ..  Mamma hoppas jag är försiktig med sig själv och Jan – Ola. Ni förstår att nu har jag sett så mycket elände.

Jag mår fortfarande bra, ingen feber. Men jag har ingen behandling alls  än. Kanske de  tänker se om det självläker. Jag börjar trivas bättre och bättre här. och bra med mat och jag äter bra.

Jag har börjat tänka på att alldeles  försöka avkoppla tankarna och vara så lugn som möjligt. Nån permis tror jag inte är värt att tänka på. För det första så finns inga pengar, och för det andra så tänker jag på, om de börjar med  gas, kanske inte jag får permis. Vi skriver ju och har förbindelse så gott vi kan. Som sakt blir det ingen  vändning hädanefter till det sämre, så mår jag mycket bra. Kaffe får jag.

Torsdag-           Jag har nyss fått brev från er med pengar.  Tack ska ni ha, men inte skulle ni skicka så mycket, Doktorn har nyss gått rond, och i dag ska de lägga gas på högra lungan .Det lär vara mycket enkelt , de bedövar. Men troligen måste jag ligga en tid. Nu känner jag mig pigg. Alla brev tror jag att jag fått från Sundsvall. Sänd alla mina ransoneringskort, dom har begärt dom omgående, Ja tack för allt, jag måste sluta nu, jag skriver om nå dagar om jag får röra mig för gasen. Jag tror nog det.

Hälsning  Johan.                                  Har även fått brev från Anna – Greta .

 

 

 

 

En ny månad …

Dr. Helge Dalstedh

Dr. Helge Dalstedh

Det är nu Maj månad. Någon permission och hemresa till påsk  blev det inte för far. Lika bra det, för det fanns inga pengar till hemresan och vägen mellan Östansjö och Bysjön  var ofarbar med bil. Att gå dom 5 km till fots, skulle också ha blivit  för tungt och kanske förvärrat sjukdomen.       Mor har nu gnetat och sparat, så inför valborgsmässohelgen skickade hon far ett paket med lite godsaker, pengar och brev med hälsning hemifrån.

Far hade skaffat burmink, för avel och pälsning som en extra inkomst, vilket han nämner i brevet.    Han nämner också P.H.   Det står för doktor Helge Dalstedt. Allmänt kallad för pappa Helge. Förkortat till P.H

Brev nr 4.         Österåsen den 3 maj 1946

Kära Ada !

HJärtligt tack för paketet jag fick idag. Det är nog roligt att få  nånting hemifrån. Hälsa även Hans-I  tack, å  Jan -Ola. Roligt att ni är frisk, vi ska väl hoppas att den dagen randas att jag får komma hem till Er. Det är fint väder idag, solen skiner för första gången på 1½ vecka, så man känner sig på lättare humör. Men livet är ett och samma här så jag har inte så mycket att skriva om. Jag ser att minken inte har kommit med ungar ännu, men jag hoppas att det blir nå dussin. Ja här hade de majbrasa också, men jag gick inte dit. Festmiddag var det i två dagar, men då var jag med för det var ju i matsalen. P.H var med också och manskören från Sollefteå var här och sjöng.  Idag är P.H. sjuk, men hoppas att han kommer upp. Han lär ha lungsot, å det tror jag, för han har legat på Kanarieöarna i 3 år under sin studeitid. Senast 1938 lär han ha haft blödning. Men det kan vara influensa han har nu också . Jag har köpt ett kort av honom som jag sänder för ordskull.

Ja det vore roligt om du kommer hit nå tag. Det blir väl vackert här när löven slagit ut, tänker jag. Och om ingenting särskilt händer så har jag nog full dag då, så vi kan gå ut ,men då måste jag ha fått promenad också. men det kan ju dröjja , jag vet inte. men i alla fall hindrar det ju inte.Du kan ju komma när du vill, fast det vore roligt att få gå ut.

Ja jag slutar mitt brev i hopp om att ni mår bra allesammans och med kära hälsningar till Er alla från Pappa.                                        (  Dröj inte så länge med nästa brev.)

 

 

Resumé´…

Gör en paus med breven och lägger in en resume´över tiden efter husbranden 1939 . Det jag berättar inför varje brev, får bli en fiktivt berättelse av vad jag hört. Samt vad breven har att berätta. Mellan åren 1944-48 bodde jag på Skolhem i Junsele, vilket jag berättat om i min bok Skolhemsongen. Mitt namn finns därav inte så ofta nämnt i breven mellan far och mor.  Varför det finns så lite brev från mor, var för att far sparade dem inte, utan brände dem. Var rädd för smittorisken, ville inte ta med dom hem.

Eftersom vår familj var dom enda  torparna i byn, utan jord och boskap., gick mor dagsverke hos bönderna i byn .Det kunde vara, hjälp i ladugårdar , med mjölkning. Hjälp vid slåtter och tröskning. potatisplockning. Klädtvättning om våren. Utflyttning,till bryggstuga, städ av vinterstuga. Kreaturflytt till sommarladugård. Skura vinterladugård.. Kottplocckning om våren, Lingonplockning på hösten.  Mor var en duktig stickerska. Många kom hem till henne med garn som hon mot betalning, stickade strumpor och tröjor under vintermånaderna.

När det gäller övrig inkomst för dagsverken, så kunde det bli mycket in natura, såsom mat, ett vedlass, ett lass koskit till trädgård och potatis land.  Ett litet lamm eller tjurkalv. men också pengar från de rikare bönderna.

Far hade några år efter branden, tillerkänts en liten sjukpension, på grund av en sjukdom i händerna, som gjorde honom arbetsoförmögen. Han hade också drabbas av en svår Epilepsi. Och så nu denna Lungsoten. Så mor fick dra ett tungt lass, för att få allt att ”gå runt”. Inte minst pengar till den halvfärdiga nystugan som byggdes 1944..

Med den här kortfattiga informationen fortsätter jag med breven…