Beslutet…

kuvert 002Det har nu gått en vecka sedan min far tog sin väska och vandrade iväg bort mot ovisshet.  En ovisshet och en bild av hur han försvinner bortom  kurvan av vägen, har stannat kvar hos mor. Nu har hon ensam ansvaret över hur det ska gå här hemma. Nu måste hon vara stark. Står kvar en stund vid fönstret, torkar bort tårarna med förklädessnibben. Tar ett djupt andetag, Bestämmer sig, jag ska visa att jag klarar av det här.

I ett kort brev har far berättat hur resan gick.  Mor har också skickat ett svar.  Efter en vecka så kommer ett brev igen, Hans begäran om att få bli förflyttad till Österåsen har fått ett positivt svar.

Brev nr 2.     onsdag.                                                   Hej !

Jag är nu på Sundsvalls central och går å väntar på tåget Ånge- Östersund. Jag har väntat en timme, å än får jag vänta i två timmar, det avgår 12,30.  Ja här är trafik, tågen rullar jämt fram och åter. Jag glömde tacka för breven från Mamma – Hans och Jan-Ola

Ja det är ett elände, dä ä nätt och jämt jag klarar mig med resan upp till Österåsen. Den kostar 17,50. Så måste jag väl ta bil till sanatoriet, men jag har 9 kr än , så jag får väl hoppas att det räcker.

Ja hej för den här gången, många kära hälsningar till er alla,         av pappa

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.