Ovissheten…

En ny vecka av ovisshet. Att ingenting få veta är nog det värsta. Bara gå där och vänta på brev. Det är Mors postvecka. Hon har ingen cykel, hon får gå  till fots den 5 km. långa vägen till Östansjö. Tre gånger i veckan bär hon  postväskan med avgående post, för att passa postbilen och hämta nya väskor. I dag har hon ett brev med till far i väskan. Kanske har hon också ett brev från honom i väskan hem. Vägen hem känns lättare, hon raskar på stegen, samtidigt som oron kniper i bröstet.

Brev 3.    Österåsen den 5 april 1946.                                Kära Mamma

Jag vill skriva några rader så ni ser att jag lever. Jag mår bra. Men hemma är nog bäst.  Jag har full dag här och äter i matsalen. Ute får jag gå ibland om jag vill. jag var på undersökning igår hos underläkaren. Han sa det hördes lite på högra lungan. Jag vet inte än om jag får gas eller inte. Har jag inte fått gas före påsk, kanske jag får permis och fara hem. De lär få permis och fara hem. Men då har jag ju inga pengar, å kanske vägen är ofarbar Östansjö – Bysjön. Det kan hända  mycket innan påsk, vi vet ingenting. Hoppas ni mår bra. Ni  har väl ingen mat ? Jag mår bra. I dag ska jag till Dr. Dalstedt på undersökning.

Kära hälsningar till er alla hemma. av Johan, pappa

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.