Vi har nu kommit till juni månad. Far har haft permis en helg i slutet av maj. Känner sig lugnare nu, när ha varit hem och fått träffa familjen. Titta till minken och de nya ungarna. Men resan var jobbig. Åkte  från Krånge med Folke Holmkvists droska till Bysjön, både fram och tillbaka. Bysjövägen var som vanligt dålig. Folke var hygglig och tog lite betalt för resan.

Mor och Hans- Ingvar har varit kallad till Nyland för skärmbildsundersökning av lungorna. Den resan blev också dyr, men nödvändig för att se om de var friska.  Snart slutar skolan och då får jag komma hem. Jan- Ola slipper då vara ensam när mamma går i dagsverke eller åker bort.

Brev nr 12.

Bysjö den 7 juni 1946.                              Till snälla pappa !

Ska skriva några rader och lägga tillsammans med paketet. Det gick fort med medicinen. Tänk om du finge sova nu och vara lugnare. Men tag in i ordning som vanligt.

Men du kan aldrig tro vad trött jag var i gårkväll. Adolf Vestberg körde i gårkväll och på morron. Men vi slapp inte upp för berget, så vi blev försenade, så han måste köra till Tågsjöberg.  Men han tog då ingenting för det. Jag menar på morron.  Jag var nog rädd att jag skulle ha nå fel, det kändes gruvsamt att höra resultatet. Skulle vi ha varit sjuka båda två, skulle det ha varit hemskt. Nu ska du krya på dig, så du får vara hemma till vintern.

Vad snäll doktor det var i Nyland. Han frågade vad du mådde och var du var. Jag torde nog få gå här hos doktorn och prova sänkan, men det är väl inte så farligt. Jag känns då inte sjuk.  Vi har satt pären i dag och jag har knogat värre. men jag ska ta det lugnt nu. men än har jag ju många dagsverk kvar, men sen ska jag bara ligga och lata mig. Men tur att Hans är frisk. Vi gick in båda två på samma gång.       ” Jasså sa doktorn är det kanske mor och son ?”    Jaa sa jag , då tog han Hans plåt och sa, den här plåten var fin, han är nog frisk han .    Men, sa han och tog min plåt. Då blev jag nog skakis. Den här plåten visar ingenting heller, men genom att sänkan är så hög och jag var förkyld,, så var det bäst att jag fortsatte med undersökning. Och så om jag blev sämre, skulle jag komma ner igen, skrev han på papperet. Så det gick ju bra alltihopa.

Det var så vackert i Nyland, det var rent roligt att vara ute. Men vi var så slössam. Vi köpte frukt och sånt där, så vi gjorde nog bort mycke pengar. Jag hade rent ånger sjuka i gårkväll. Vi får väl spara in i stället.   Till midsommar  kommer jag ner, om det inte blir något oförutsett.    Hoppas vi får brev i morron från vår snälla pappa.   Vi skulle ju ha fått skicka dig något gott, men då vi ingenting ha.     God natt!                    Hälsningar från oss alla.

din Ada.

(Ä du nå rädd att det blev nånting elände, när du var hem. kanske när man är förkyld tar det värre. Jag är rädd, va  tror du? Fy vad jag är tokig, om nån skulle läsa brevet.)

P.S Hans – Ingvar och ?Petter  är ute i fiskning, de kommer nog inte hem förrän i morron. Kl var 6 när de for. Om tisdag fick de då ingenting, just, bara några gäddor, få se i dag nu. D.S

Far har svårt att komma ur sin depression. För mor är det svårt att gå därhemma och ingenting veta,  om hur han har det .Ingenting kunna göra för honom.  Inte har hon råd att åka och hälsa på, utan att först sparat ihop till resan. Hon går i dagsverke så mycket hon kan, men hålen är många att stoppa igen, och hon är tacksam för det hon får i natura, som mat .mm…

Brev nr 12                                                                      Ö-åsen fredag

Min  kära Ada !

Tack för ditt brev. Jag ska skriva några rader igen. Ja enl. ditt brev tycks ni må bra, det är roligt att höra.Beträffande minken får du göra som du vill,  kan du säljan vore det ju fint.

Gör som du känns vilja i allt förresten.    Utom överansträngning å förkylning, det varnar jag dig för.     Hans- Ingvar får du greja om som du vill.   Skulle ödet ställa så du blir ensam hemma är du fri ock kan fara dit du vill.

I dag kan jag inte skriva. jag måste skriva med sådan återhållsamhet, men skulle jag släppa löst bleve det en hel roman. Jag ska skriva då humöret svängt till ljusare tankar.

Hej då min kära Ada!                               Hälsningar     Johan.

Brev igen.                                            österåsen             fredag    kl. 5

Kära Ada !

Jag sänder brev idag igen, men fick inget, men jag skriver några rader ändå. Undra om ni var till Nyland i går  och hur det lät ? Det var så hemskt styggt väder så kanske ni var hemma. Och vad ni skulle bli blöt och frysa. Skulle ni förkyla er tro ?  Jag mår bättre nu i magen. De tog mag prov  på mig men fann inget fel. Ska jag inte ha brev i morrn tro ? Tala om allt och säg sanningen hur ni mår De tog sänka på mig i dag den var på 3 nu också.

Har vi kort på Jack så skicka det. han tänker köpa hunden som det hörs. Men han vill gärna se ett kort på honom.    Jag hoppas att ni är friska, och hälsar så mycket till er alla

Pappa.

Nu börjar far känna hemlängtan. Han otrivs och sover dåligt och kanske inte svarar så snällt på breven hemifrån. Kanske känner han att han tappar greppet och ansvaret om det som händer där hemma.  De har i ett brev berättat att de haft besök från Krånge.    Slöjdläraren för snickarkursen Oskar Styf, och  ägaren av Snickerifabriken i Krånge,  Ivar Näsholm kom en dag . De kom för att erbjuda Hans -Ingvar en  lärlingsutbildning på Näsholms snickerifabrik.            Mor klagar ofta i breven, över att hon inte orkar, eller vet vad hon ska göra med minken…

Brev nr : 11                                                      Ö – åsen fredag

Min ömt älskade Ada !

Undra hur ni mår hemma ? Jag drömmer så tokigt de stunder jag sover om nätterna, ninkan väl inte vara sjuka? Det är så regnigt och kallt jämt och jag känner mig som en dåre.

Inte hade jag sagt ifrån att Hans inte  fick börja i Krånge. Så även minken visst fick du sälja om det går, annars måste du pälsa, men det är ju långt till pälsningstiden. Om inget särskildt  inträffar är jag väl hemma då. Men kanske då är du sjuk.  Jag har 10 dar på gasen, får se nästa fyllning om jag får förlängning, jag tänker begära permis den 24 , den lördag jag tar gas härnäst. Det känns en evighet dit, men hur ska man göra.  Jag otrivs nu, och och längtar endast till dig min lilla kära gumma.

Hälsa Hans och barnen så hjärtilgt. Kanske jag får permis innan du kommer vi väntar och se.

Kära hälsningar            din Johan.

Nu har två månader gått sedan far blev inlagd på Österåsen. Någon permis har han inte fått än, De funderingar, oro och frågor  till far, som Hans-Ingvar bär på, skriver han ner i sina brev och skickar till honom . Han hoppas på svar, men det dröjer mellan breven och mor kan inte alltid svara på hans frågor. I dag kom det ett brev.

Far vill sälja älghunden Jack. Hans Ingvar som har honom med sig varje dag, när han går i skogen blir orolig, undrar,   Varför   ?

Brev nr 10.

Österåsen den21 /maj 1946-

Hej Hans !

I dag har jag varit på undersökning och det hördes ju bra. Det var underläkaren som undersökte mig, Han sa att det hördes bra. Vänstra lungan var det inget fel på, det var endast nå små förkalkningar som jag haft sedan barndomen, som plåten visade, och den högra hade fallit ihop så kavern var sammanpressad. Så det är väl frågan om att fortsätta med gas tills den läkt. Inga basiller hitta de nu heller, men han nämnde om att odla i 6 veckor. Jag tror att de söker i sex veckor dagligen, magpumpning brukar utföras 3 dagar å rad, för att utröna om det finns baciller där, sådant är odling de kallar.          Jag frågade om jag skulle brännas, men han var inte säker, vi får se längre fram sa han.  Det kan gå bra utan bränning sa han, ligger karven ihop fullständigt behöver vi inte bränna, sa han.

så fortsätter de bara som det börjat så går det kanske bra. Det blir ju sommar också så man behöver väl inte möta nå stora risker för förkylning. Men man vågar ingenting förutsäga, ödet bestämmer själv.

Ja vad säjer du om jag får sälja ”Jack”? Det ligger en sotare här som tror han vet om en köpare. Han skulle skriva idag och fråga, så vi får väl se hur det går, jag begärde 3oo kr.

Hoppas att ni mår bra allihopa.   Hälsningar till er alla hemma

Johan

Efter en lång och tröttande resa är mor hemma igen. Hans -Ingvar har varit duktig och skött  om hemma. Både minken och hunden Jack har fått mat och passning. Några timmars arbete i skogen har han också hunnit med. Nu vill han veta allt om hur pappa har det. Jodå han mådde ganska bra. Hade gått upp i vikt. Får gas flera gånger i veckan, men får vara uppe några timmar varje dag. Jag tycker han såg blek ut, men jag är glad över att ha varit dit. Nu när jag vet hur det ser ut på Österåsen,  och sett hur han mår,känner jag mig lugnare.

Brev.nr 9   Österåsen den14 /5 1946           Hej,hej ! Jag ska skriva några rader till er allihopa nu också på en gång.  Tack för brevet Hans ! jag ser att du har jagat lite också. Men va lite minkungar ni fick, men det är väl litegrann i alla fall. Jo mamma var hit igår, och det var för roligt. Jag kan nog komma kilande jag också nå tag framöver. Behöver jag inte brännas då kommer jag kanske till pingst. Men inte om jag måste brännas, mamma kan väl komma hit i stället då å hälsa på mig.                                                                                                    Hej, lilla snälla mamma,       jag känner mig lite lugnare idag. Underläkaren har gått rond så jag frågade honom hur plåten visade. Ja det kan jag tala om sa han, Plåten var fin,  lungan har lagt ihop sig så det syns bara en svag skugga av karven (såret), å den vänstra är det inget fel på, så vi hoppas att det försvinner så småningom. Då frågade jag om sammanväxningarna ? Jo lite sa han. Kanske till sist så behöver jag inte brännas. Men i vilket fall så går ju bränningen också. De bränner nån för varje dag och ingen har dött utav det, eller misslyckats. Så det går väl för mig också. Han som brändes i går du minns. Jag var och hälsa på, han mår bra och långre mellan gasen fick han.               Vad rädd jag var att du inte skulle hinna tåget, dom berättade att tåget gick 20 i 7.  Å du vet nu är jag nästan som farmor orolig. Men kl. var ju inte 6 så nog torde du hinna. Men vad glad jag blev när jag såg hur frisk du syntes å snäll som vanligt.

Hej, Jan Ola !     Du växer väl och blir så stor så jag känner väl inte igen dig då jag kommer hem. Du äter väl bra så blir du stor.    Ja hej då  å må bra . Hälsningar till er alla

Johan.

PS. Gick resan bra ? Förkylde du dig i går, svara på det. Det pratas så det går inte att skriva DS.

April månad har nu gått. Hemma har minken fått ungar. Vilket innebär mer arbete för mor. Nu behövs det mer mat till dem. Hans -Ingvar har gått ut snickarkursen, Adolf Vestberg har lejt honom att hugga kastved, han får 2,50 per res.  Men däremellan hjälper han mor med att lägga  ut mjärdar och vittja för att få fisk till minken, vilket går fortare och lättare nu när isen gått, än att sitta och pimpla och vittja gäddkrokar.   Mor börjar bli otålig , nu längtar hon efter far.  Smider en tanke, Nog skulle jag väl klara av att fara och hälsa på. Har aldrig åkt rälsbuss eller tåg förut. Men längtan efter far och sparpengarna i burken övervinner tvekan. Hon har bestämt sig…

Brev nr 8.                        Österåsen den 10 maj    1946

Till Hans, mamma, å Jan Ola !

Jag måste börja och svara på nå brev. Skriver till er alla på en gång, och tack ska ni ha för breven. Jag ser att ni fått minkungar nu, hoppas det går bra för er med både det ena och det andra? Förkyl er inte vattnet är kallt än.

Jag har samma upptid och gastid än. I förrgår blev jag plåtad men jag har ingenting hört. Storrond går på månda, kanske jag får höra då. Jag har ju gas och genomlysning i morron så jag kan få höra det då också.  Jag skriver väl sen så ni får höra hur det låter. Det är nå dar nu, som jag har haft krångel med magen, illamående och dålig matlust. Och nerverna känns så när som helst med. jag får inte såva om nätterna. Tankarna är när och fjärran, gammalt och nytt hopar sig. men jag hoppas att jag kan rida ut stormen.

Hörde att du Ada tänker komma, det skulle ju vara roligt. Tror du att du klarar dig hit ensam då ? Det är ju mycket enkelt bara du frågar dej fram.Tisdag och fredag är kanske  lämpligaste dagar. Du vet onsdag och lördag får jag gas,  måndag å torsdag är det  storrond , så tisdag och fredag är nog lämpligt.  När jag får en vecka på gasen skall jag försöka få permis några dagar, om inte nå oförutsett inträffar. Till pingst hade jag tänkt, men vågar ingenting förutsäga eller hoppas. För ena dagen går dom frisk till synes, å den andra ligger  de med näsan i vädret. Nu är väl vägen ofarbar Östansjö Bysjö, men till Pingst kanske det går att komma fram.

Skulle det inte vara bäst att du åker till Krånge och ligger över hos Mormor, så blir det inte så ansträngande. Ingen skjorta behöver du ta. Fråga efter Norra manliga sen när du kommer hit, då är det bara att se på nr. på dörren. Det är ju 2.an som du vet jag ligger på.

ja hej då. Det är mycket dåligt väder här jämt, det  gör sitt till för mina nerver.                     Hälsning till Hans Ingvar, Jan Ola o Mamma.

Johan

Påsklovet är över, jag är åter på skolhemmet. Mår bra där, det kändes konstigt hemma. Främmande. Ny stuga- ingen pappa hemma. Mor ofta ledsen, dåligt med mat. Doften av rökelse fanns kvar i kammaren. När pappa åkt till sanatoriet i mars månad, kom det folk som tände en rökelse i kammaren, för att lungsoten inte skulle smitta. Mor var ofta borta på dagarna. På dagsverke , i skogen för att plocka kott, eller ute på vedbacken och såga ved.  Hon hade av Emil Holmkvist fått köpa ett lass björkved, som skulle sågas och klyvas.

Brev nr  7.                           Österåsen den 25 april   1946

Hej !

Tack för brevet, Jag skall skriva några rader igen. Doktorn gick rond å jag fick timmar ½11 – 4. men då har vi två liggturer på det. Men i alla fall, han brukar giva ½ 11 – 1 så jag fick ju lång tid. Bara man får vara feberfri så går det nog bra.  Får se efter gasen på lördag nu, efter gasen på onsdag fick jag ingen feber så kanske jag blir van.  Jag känner mig mindre  rädd slaktbänken nu än från början så det gör nog sitt till. Det kan ju hända att det finns sammanväxningar och sånt måste brännas loss, men det går nog det också fastän  det är plågsamt , men det dröjer i regel några månader innan de bränner, så innan dess är man kanske härdad. Om nu inte nå oförutsett inträffar, till det bättre eller sämre, Man vet ju ingenting , men man får ju  hoppas. Då jag får en vecka på gasen, ska jag försöka få permis och åka hem.

Men det kan ju dröja länge än, jag vet inte nånting än , det är ju bara 14 dagar jag gått med gas, och dom nog i regel månader , kanske 2 – 3.    Nog känns det märkvärdigt att måst ligga här i sommar, men tänker man på att man kan bli på någorlunda frisk, så är det ju ide. Och i varje fall är man ju tvingad.

Ja nu måste jag sluta, de ska till å tvätta fönster å jag sitter här och skriver !

Jag mår bra hoppas ni gör det också. Hälsa Hans och Jan-Ola.

Johan

Far fick ingen permis eller hemresa till påsk, därför att det nu är bestämt , han ska få gas på högra lungan. Hemma väntar mor oroligt på brev. Hur har det gått, hur mår far. efter behandlingen. Ovissheten är svår att bära. Samtidigt som hon gläds över att alla tre barnen är hemma över påsk. Hans -Ingvar har hämtat mig på skolhemmet. Det är fint sparkföre. så de två milen hem gick fort. Nu hjälper vi mor att plocka kott för att få lite pengar till mat och pappas  epilepsimedicin. Mor går också i dagsverk hos Adolf Vestberg. Hon mjölkar korna morgon och kväll. Och i går kom det ett brev…

Brev nr : 6           Österåsen. april 1946

Kära Ada !

Tack för breven, pengar frimärken o.s.v. hoppas att ni mår bra. Jag har inte så  mycket att skriva om men ja kan inre låta bli. jag skrev i ett brev att jag möjlige kunde få permis, men det har jag ute slutit att tänka å. De kör gas på  högra lungan och de påstår att det går bra. De har kört gas tre dagar årad, så nu måste jag ligga fast jag inte är sjuk.Febern är 37,4 – 37,2 men på mornarna 36,6. Det är vanligt med lite hög temp någon tid efter nyanläggning av gas. Jag ser att Hans fiskar bra, från det ena till det andra, Till onsdag får jag gas igen. Om nån vecka får jag nog komma upp om tempen släpper. Jag har inte diet. jag äter bra.  Är ni frisk ?  Det pratas så det går inte att skriva och jag är inte så van att ligga och skriva.        Hälsa Hans och Jan- Ola.

Kära hälsningar          Johan.                            Jag skriver om en vecka igen.

Nu böjar far bli otålig när ingenting händer. Samtidigt som han oroar sig för hur det går för dom där hemma.  Medan mor förtränger tankarna, genom att sysselsätta sig så gott det går.Värst är det att få pengar att räcka till. Nog klarar hon sig, men vill ju så gärna skicka pengar till far.   Vill också kunna köpa frimärken, så hon får skriva och skicka brev. Kanske få pengar över för att kunna få åka  och hälsa på och själv se hur han mår.  Det har varit långt mellan breven.  Pengar  behövs  också till mat och till lån på nystugan.

Brev nr 5       Österåsen     onsdag den 10.     1946

Kära Ada !

Tack för alla brev. jag ska skriva igen. Jag ser att ni mår bra. Hoppas att det är säkert? Om ni har det ni äter, så ät mycket ! Och akta er för att frysa.  För tänk om någon av er också skulle bli sjuk, va hemskt. Var försiktig, detta är mitt rena allvarsord !        Du Hans gräv inte i isvatten, gå  inte blöt om fötterna . Jag riktar maningen till Hans som är ung, och kanske går i mina dumma spår, jag menar leker med isfiske  o.s.v ..  Mamma hoppas jag är försiktig med sig själv och Jan – Ola. Ni förstår att nu har jag sett så mycket elände.

Jag mår fortfarande bra, ingen feber. Men jag har ingen behandling alls  än. Kanske de  tänker se om det självläker. Jag börjar trivas bättre och bättre här. och bra med mat och jag äter bra.

Jag har börjat tänka på att alldeles  försöka avkoppla tankarna och vara så lugn som möjligt. Nån permis tror jag inte är värt att tänka på. För det första så finns inga pengar, och för det andra så tänker jag på, om de börjar med  gas, kanske inte jag får permis. Vi skriver ju och har förbindelse så gott vi kan. Som sakt blir det ingen  vändning hädanefter till det sämre, så mår jag mycket bra. Kaffe får jag.

Torsdag-           Jag har nyss fått brev från er med pengar.  Tack ska ni ha, men inte skulle ni skicka så mycket, Doktorn har nyss gått rond, och i dag ska de lägga gas på högra lungan .Det lär vara mycket enkelt , de bedövar. Men troligen måste jag ligga en tid. Nu känner jag mig pigg. Alla brev tror jag att jag fått från Sundsvall. Sänd alla mina ransoneringskort, dom har begärt dom omgående, Ja tack för allt, jag måste sluta nu, jag skriver om nå dagar om jag får röra mig för gasen. Jag tror nog det.

Hälsning  Johan.                                  Har även fått brev från Anna – Greta .

Dr. Helge Dalstedh

Det är nu Maj månad. Någon permission och hemresa till påsk  blev det inte för far. Lika bra det, för det fanns inga pengar till hemresan och vägen mellan Östansjö och Bysjön  var ofarbar med bil. Att gå dom 5 km till fots, skulle också ha blivit  för tungt och kanske förvärrat sjukdomen.       Mor har nu gnetat och sparat, så inför valborgsmässohelgen skickade hon far ett paket med lite godsaker, pengar och brev med hälsning hemifrån.

Far hade skaffat burmink, för avel och pälsning som en extra inkomst, vilket han nämner i brevet.    Han nämner också P.H.   Det står för doktor Helge Dalstedt. Allmänt kallad för pappa Helge. Förkortat till P.H

Brev nr 4.         Österåsen den 3 maj 1946

Kära Ada !

HJärtligt tack för paketet jag fick idag. Det är nog roligt att få  nånting hemifrån. Hälsa även Hans-I  tack, å  Jan -Ola. Roligt att ni är frisk, vi ska väl hoppas att den dagen randas att jag får komma hem till Er. Det är fint väder idag, solen skiner för första gången på 1½ vecka, så man känner sig på lättare humör. Men livet är ett och samma här så jag har inte så mycket att skriva om. Jag ser att minken inte har kommit med ungar ännu, men jag hoppas att det blir nå dussin. Ja här hade de majbrasa också, men jag gick inte dit. Festmiddag var det i två dagar, men då var jag med för det var ju i matsalen. P.H var med också och manskören från Sollefteå var här och sjöng.  Idag är P.H. sjuk, men hoppas att han kommer upp. Han lär ha lungsot, å det tror jag, för han har legat på Kanarieöarna i 3 år under sin studeitid. Senast 1938 lär han ha haft blödning. Men det kan vara influensa han har nu också . Jag har köpt ett kort av honom som jag sänder för ordskull.

Ja det vore roligt om du kommer hit nå tag. Det blir väl vackert här när löven slagit ut, tänker jag. Och om ingenting särskilt händer så har jag nog full dag då, så vi kan gå ut ,men då måste jag ha fått promenad också. men det kan ju dröjja , jag vet inte. men i alla fall hindrar det ju inte.Du kan ju komma när du vill, fast det vore roligt att få gå ut.

Ja jag slutar mitt brev i hopp om att ni mår bra allesammans och med kära hälsningar till Er alla från Pappa.                                        (  Dröj inte så länge med nästa brev.)