Mor känner sig trött och otålig. Oron  och ovetskapen över hur det ska bli, dagsverken och ansvaret över barnen tär på henne.  Beslutar sig för att ta sig till Krånge , för att gå till doktorn.

Brev nr :16.                                         Fredag i juli –     1946.

Till lilla kära pappa !

Undrar just hur du har det i kväll?   Vi mår bra.   Jag var till krånge  på onsdag. Men doktorn var sjuk , så jag fick inte höra hur sänkan kan vara. När jag  kom till Östansjö mötte jag mormor, hon var på väg hit, så nu är hon hos oss. Hon hälsar så mycket till dig.                        Jag är inte sjuk, men jag är så trött och nere det är ju en värme som ingen kan tåla.  Om det vore längre fram så vi finge snart vänta dig..  Jag är så orolig, det känns så besvärligt allting. I morron ska Hans på Eden, vi har glömt  medicin till dig. Det blev underligt genom att jag låg några dagar.  Hoppas vi får höra nånting från dej i morrn lilla gubben min. Det blir nog inte så jag kommer ner, jag känner mig så skakis. Ingenting har jag att skriva om, så jag måste sluta,  med många kära hälsningar från oss alla, och från din Ada.